God morgon världen!

Inatt har jag sovit som en prinsessa. Eller snarare som en klubbad säl. Somnade 21:30 på spikmattan. Vaknade 2 timmar senare och tog bort. Somnade snabbt om igen och vaknade några minuter innan klockan ringde. Utvilad. Skönt!

Vägde mig som vanligt i morse. Jag går stadigt uppåt nu efter fastan. Precis som väntat. Men det går långsammare än det gjorde ner i alla fall. Alltid något. Går upp 0,2/dag. Så totalt 1 kg sedan onsdags (första upptrappningsdagen). Men nu måste jag verkligen komma igång med träningen. Då lyckas jag kanske vända trenden. Så idag ska jag ner till Friskis och få en genomgång av gymmet. Man får även ett träningsschema att köra efter. Tänker be om ett hårt program, så att jag kommer i skaplig form på de 6 veckor som är kvar innan resan. Går det tro?

Nu till något helt annat. Innan jag opades åt jag p-piller (cerazette). Det funkade jättebra för mig. Mensen kom punktligt och var bara ett par dagar lång (med liiite blödningar). Men efter open funkade det inte alls. Kroppen kan ju inte ta upp det som sig bör, så mensen blev oregelbunden. Kom när den kände för det. Och varje gång med oanad kraft... mensvärk, megablödningar. Så jag slutade helt enkelt. Var liksom ingen idé.

Tog istället kontakt med mvc och fick råd om p-ring. Men sen visade det sig att jag inte fick det, för att mitt bmi var för högt. Så jag fick istället en p-stav utskriven. Denna satte jag dock inte in, för det var precis innan vår resa förra året. Och jag tänkte att om det blir problem av något slag, är väl inte Thailand det bästa stället att befinna sig på.

Tiden gick och jag kände att jag måste göra något. Aningen jobbigt med blödningar likt Niagarafallet varje gång. Så jag pratade med MVC igen och p-ring kom återigen på tapeten. Nu var mitt bmi ok och en sådan skrevs ut. Satte in den första i början av mars. Den skulle sitta inne i 3 veckor och sedan tas ut i förmån för mens. Jag tog ut den förra lördagen. 3 dagar gick, mensen kom. Eller nä... den är inte ens värd att kalla mens. "Grollet" kom. Och gick. 2 dagars minimens. Passar mig bra. I lördags satte jag in ring 2. Väntar ivrigt på resultatet av nästa mens. Det är väl första gången jag längtat efter en mens.

Ja, sammanfattat är jag alltså väldigt nöjd. Och jag hoppas på att fortsätta vara det. Återkommer med rapport. För det finns kanske någon mer därute som funderat, men inte kommit till skott. Typ.

Nej, nu ska jag ta hand om dagens fakturor. Så jag önskar en finfin dag. Hörs senare!

Så är det den 31 mars. Månadens sista dag och därmed även vår "vita" månads sista dag. Det gått helt kanon. I mitten av månaden längtade jag efter den kommande lördagen, för då skulle jag minsann unna mig några godisbitar. Var grymt sugen. Men vet ni, nu kan jag gott vara utan det känner jag. Säkert fastan som fört det med sig.

Fastan ja... den är åxå inne på sin sista dag. Upptrappningens avslut. Igår åt jag en grönsakssoppa till lunch och blomkålsgratäng m. kokt potatis till middag. Mmmmm, det var himmelskt. Men sen tog jag faktiskt ett litet snesteg. Längtade så efter en knäckemacka till kvällsmål. Men knäckebrödet var slut. Katastrof. Så istället tog jag ett smörgåsrån med smör och ost. Åh, som jag längtat efter det. Men... det var inget gott. Alldeles för fett. Lade sig som en äcklig hinna i munnen. Så fastan har gjort gott på många plan.

Jag skrev ju bara en gång igår. Hade fullt upp på jobbet med en massa småfix. Sen åkte jag hem, hämtade W, fixade middag, åt och därefter ägnade jag resten av kvällen åt att städa. Eller resten och resten... det var ju i princip nystädat, så jag bara bättrade på lite (hann med Halvåtta hos mig däremellan åxå). 1,5 timme tog det. Skönt.

Det ska bli mitt nya. Att alltid städa mitt i veckan. Då är helgen fri till annat. Visst, städerska är ett alternativ. Igen. Men jag var aldrig nöjd. Tyckte aldrig att de städade lika bra som jag skulle gjort själv. Kräsen? Kanske. Men de missade basicsaker som att torka av rören under handfatet och ibland även blandarna. Det störde mig. Mycket. Så nu gör jag det hellre själv. Och sparar en slant till något annat kul.

Nu låter det som att det bara är jag som städar. Det stämmer. Och självvalt är det åxå. Jag tycker, plötsligt, att det är kul. Under tiden får H göra tråkiga saker som att slänga sopor, gå till återvinningen, tvätta. Sånt han tycker är kul. Ta och ge. Funkar bra. Dock får jag ju driva på honom att göra det. För av någon anledning ser han inte när återvinningen svämmar över. Men det är ju en manlig genetisk störning och inget som bara han lider av  .

BTW - jag sov GOTT i natt. Hela natten. Som en prinsessa. Men däremot vaknade jag en halvtimme innan jag egentligen behövde. Men det gjorde inget. Kände mig utvilad ändå. Hade trots allt sovit 7 timmar då.

Idag blir det förmodligen shopping på hemvägen. Iofs beroende på om H kan gå hem tidigare för att hämta W, annars får någon av oss åka och handla senare. Behöver fylla på gömmorna lite inför helgen. Bolaget ska få sig ett besök åxå. Råder ölbrist hemma. Kanske hinner jag förbi vaccinationscentralen här i huset åxå för att fylla på min sista dos med fästingvaccin. Ja, det visar sig.

Nej, nu fick jag fakturorna. Hörs senare. Ha en fin dag tills dess.

p.s Vägde mig idag, som vanligt. Och vikten började på en ny och för mig helt främmande siffra... nämligen en 6:a. 69,5. Vet inte ens när jag vägde så lite sist. Har för mig att jag vägde kring 74 kg år 1996. Men 69,5... herregud. Det måste ha varit i högstadiet. Alltså 23 år sedan. Surreal, but nice!!!!!!!!!!!

Så, då var flytperioden över. Jag äter. För tillfället fil med ko-müsli (det malda gräset ni vet). Ett halvt äpple får jag åxå. Och en kopp thé. Nästan för mycket för min lilla magsäck. Får äta låååååååångsamt. Vill ju inte dumpa det första jag gör.

Tog min mått igår, för att se exakt vad fastan gjorde med mig. För nu kommer jag säkert öka/gå upp lite igen. eftersom jag börjar äta lite nu igen. Så här kommer dom. Före och efter:

Det har inte hänt så väldigt mycket som synes. Eller jo, vikten är ju anmärkningsvärd. 4,1 kg på 8 dagar. Iofs så är 3 cm i midja rätt mycket åxå när jag tänker efter.

Och tuttarna... tänk att de alltid ska tappa. Där räcker det nu. På riktigt. De är inte mycket att hänga i julgranen de inte. Går det inte att installera någon typ av mikrochip i kroppen som talar om för den vart fettet ska tas i från?! Men... tack å lov går det att åtgärda. Någon gång när lusten faller på och plånboken svämmar över.

Förresten, ser man till dagens vikt har jag nu gått ner exakt 53 kg sedan november 2009. Det betyder åxå 6 kg kvar till målvikt. Insane och

SURREAL BUT SO FUCKING NICE!!!!!!!

Nä, hörrni - nu måste jag kissa. Hörs senare!

... att det har vänt? Idag är det nämligen tusenfalt bättre (fysiskt) än i går och detta trots sömnbristen. Ingen yrsel, en gnutta ork, ingen darrning, inga skakiga ben. Känns helt ok. Nästan bra skulle jag kunna sträcka mig till. Så kan det vara så att det vänt? I sådant fall är ingen gladare än jag, för igår var ingen rolig dag.

Ställde mig f.ö på vågen i vanlig ordning. Jag har nu gått ner 3,7 kg sedan jag började med nedtrappningen för 6 dagar sedan. Det ger en vikt på 70,7 och en total viktminskning på 52,5 kg. Och med det är det "bara" 6,7 kg till målvikt. Det ger ju åxå såklart förnyad kraft och glädje. Men iofs... den glädjen kommer inte att vara för evigt, det vet jag. För så snart jag börjar äta kommer jag gå upp lite av detta. Inte allt hoppas jag, men lite... det har jag räknat med.

Snart är den "vita månaden" slut åxå. På torsdag är sista dagen. Och jag är mäkta imponerad över mig/oss. Mest över H egentligen. En större godisråtta finns inte. Och det har gett resultat. Han gick ju ner 6-7 kg när han var sjuk + resultat av de två första "vita" veckorna. Och han fortsätter tappa. Det gav honom mersmak. Så nu tar han inte om på maten. Kläckte igår att han vill ut och springa. Det har jag aldrig hört honom säga av egen fri vilja någonsin. Tyvärr måste han vänta lite med det dock. Han hostar fortfarande en massa.

Vi pratade åxå om att ha ett enda tillfälle per månad då vi fikar på jobbet, om det bjuds (jag tänkte ta valfri dag, sista veckan i månaden). Godis/kaffebröd bara på lördagar. Efterrätter endast vid festliga tillfällen. Får se hur djupt vi går med detta. Men varför inte - vi har ju klarat det en månad snart och det har ju gått superlätt.

Många kanske tycker att jag som opad inte ens borde tänka så här. Att det skulle vara naturligt att avstå. Men varför? Jag är som alla andra, som vill unna mig något. Och ibland har jag bytit bort ett mellanmål på jobbet för en bulle. Trots det går jag ner... så det handlar inte om det utan mer om att bli lite mer renlevnadsmänniska. Ja, på halvtid. Tänker aldrig sluta med ett glas vin. Eller två .

Sen kan jag ju säga att under den här "skräp"-fria månaden har jag inte dumpat en enda gång. Då blir det extra tydligt att det inte är så bra i längden. Innan dumpade jag egentligen inte heller så ofta... trodde jag. Inte rejält. Men smådumpade gjorde jag nog ändå. För det var inte alltid som jag blev så att jag måste lägga mig, utan mer hade känningar av det... lite hjärtklappning och jobbig känsla. Men det har jag som sagt inte haft alls nu. Så även det taggar mig att fortsätta på den sundare linjen.

När jag läser vad jag skrivit låter det som att jag svullar hejdlöst alla dar i veckan. Så är det verkligen inte. Jag har tveklöst ändrat mitt leverne efter open. Men det går alltid att förbättra. Eller hur?

Nej, nu blir det mellanmål. En hel kopp thé bjuds. Sen blir det till att ta tag i en mega-hög med fakturor. Så vi hörs senare!

... blev 36,7 nu på morgonen. Kanske är det över alltså? Fast iofs hade H åxå så en gång när han var sjuk. Han var helt feberfri när han vaknade. Efter några timmar var den uppe på 38,5 igen. Så jag ropar inte hej ännu. Framför allt eftersom hennes hosta håller i sig. Och hon vaknade 00:30 i natt av att hon blödde näsblod. Ja, vi får se vad det blir av det.

Nu har jag nyss avslutat dagens första mål. En kopp utdrivande thé + 4 dl plommonjuice. Smakade helt ok. Och jag är så taggad.

Jag väger mig ju varje morgon för att hålla koll på när det är jag drar på mig vätska och går upp... det är intressant att se under den här tiden åxå. Tror jag kommer rasa några kilo. Men det är inget jag kommer tillgodoräkna mig som viktminskning under viktresan. För så fort jag börjar äta igen kommer jag ju gå upp. Men som sagt, kul att se ändå. Har redan tappat 1,5 kg. Typ. Så inofficiellt väger jag 72,7 och har således gått ner 50,4 kg nu. Men som sagt - det är inget som kommit för att stanna.

Idag tänkte jag städa lite... damma och plocka. Sen får H dammsuga i morgon. Lika bra att passa på när man ändå är hemma. För ärligt - jag orkar inte rita, spela spel, pyssla, se på barn-tv o.s.v en hel dag. Gör ni det när ni vabbar? Orkar allt det alltså? En hel dag? Eller passar ni på att göra annat åxå? Kanske ska vi kasta ihop några muffins åxå. Var ju ett tag sedan jag bjuckade på något på jobbet nu. Ja, vi får se vad dagen för med sig.

Nej, nu ska jag gå och dricka. Utöver det jag redan dricker i fastan, ska jag få i mig ett par liter vatten åxå. Så jag får kämpa på.

Önskar en bra dag. Hörs senare.

   ... det kom en lärka nyss så det var våren som kom.

Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alle lärkor börjar drilla då, just då.
Vårens eldar brinna,
vårens bäckar rinna,
vårens kvällar är så blå så blå så blå.

Ja, hörrni... är det inte alldeles underbart? Att vakna på morgonen och se på termometern att den faktiskt är på rätt sida om nollan... som i morse, +4 grader kl. 06:20. Till och med en vinterälskare som jag kan inte bli annat än glad. För nu känner även jag att det liksom räcker. Så med den informationen i bakhuvudet åkte vårskorna på:

Och en jacka som inte är fullt lika vintrig som skidjackan. Och som faktiskt satt riktigt bra nu åxå efter en vinter i garderoben. Strl. 40 är det på den. Drog f.ö på mig mina nya svarta tighta jeans i strl 44 häromdagen. Satt som gjutna.

För er låter det kanske inte som något speciellt. Men för mig, mina vänner, är det en jävligt stor grej. För att, i brallor, gå från 56 till 44 - det är bland det största som hänt mig. Sista jag kom i sånna "pyttekläder" var väl någon gång i högstadiet. Jag är så sjuuuuuuuuukt glad, stolt, ödmjuk och nöjd. Livet är så

 SURREAL - BUT NICE

Nu ska jag göra dagens sista syssla. Sen bär det av hem till den lilla sjuka fröken igen. Och hennes far såklart.

Vi hörs igen. Som alltid.

Ja, då har jag börjat nedtrappningen. Det innebar att jag skulle äta 2 dl fil med hälsomüsli till frukost. Till det en kopp thé... med utdrivande effekt. Mmmmums! Eller INTE!

Müslin gick att likna med torkat malt gräs med linfrön. Och det kan ni ju tänka er inte är det godaste.

Gräset är egentligen nässla, lucern, nypon, vetegroddar, lakritsrot och inulin. Théet innehåller maskros, kamomill, persiljerot, brännässla, fänkål och pepparmynta.

Det jag använder mig av är ett fastepaket, Vitaminfasta från Ledins. 

(klicka på bilden för att komma till deras hemsida med mer info)

Betalade 443 kronor för det på hälskosten i Stinsen. Tål att jämföras... för på Hälsokraft i Väsby C kostade den 100 kronor mer. På nätet finns den från 399 kronor.

Herregud, detta är så långt ifrån sånt jag tidigare ätit/druckit. Ska bli vääääldigt intressant att se hur det går och hur det påverkar mig och min kropp.

Jag är inte orolig för att jag får i mig så lite, det har jag gjort förr (innan open flöt jag ju i 3 veckor). Utan det är mer tankar som... kommer jag att göra i brallan, hur illa kommer jag att lukta, kommer det att hjälpa till med immunförsvaret, smakar plommonjuice prutt o.s.v

Som sagt - det är en spännande vecka jag har framför mig.

Just nu äter jag en potatis- och löksoppa. Den ska jag äta till middag åxå. Likaså i morgon. Efter det, från torsdag, kör jag sedan skarpt med endast drycker. I 6 dagar. Efter det trappar jag upp med lättare kost i ett par dagar och sen är jag på banan igen.

Detta, ihop med en "vit" månad, känns verkligen som en nystart. En vårstädning av det inre. Det känns bra. Nu. Fråga mig om 3 dagar.

W fick alvedon tidigare, men den tog inte ner febern alls. Känns ju sådär... blir intressant att se vad proverna visar.

Nu ska vi vila lite. Men vi hörs ju senare. Som vanligt.

... rörde mig till tårar mottog jag tidigare idag. Och ja, det är sant... det stockade sig i halsen och tårarna steg i ögonen. Ingen bra kombination med tanke på mitt jobb. Hursom... jag är såååå innerligt tacksam för det. Denna person var f.ö. på infomötet som jag pratade på, läs det mest relevanta i det hon skrev här:

Hej!
Tack för att du delar med dig av ditt liv och din viktresa!
Tack vare dig så får jag styrka och inspiration inför ett nytt liv...
Min dotter snart 18 år tyckte mkt om din blogg!
Tack vare det hon kunde läsa sig till så tror jag att hon kanske förstår mig bättre nu o framåt, vad jag kommer att få gå igenom...

etc. etc.

Äntligen är det "värsta" över, men jag vet att kampen är inte över än, men det blir en annan typ av kamp som jag är beredd att ta och tack vare dig så kanske det blir lättare..
Hör av mig igen....
Kram fr Anne i Västerås

Det är precis detta jag vill uppnå med mitt bloggande. Att hjälpa (åtminstone) en person i livet.

Så TACK snälla Anne för att du tog dig tid att berätta hur du känner. Det betyder enormt mycket för mig, mer än du någonsin kan förstå. Jag önskar dig lycka till (i morgon??) när du opas. Jag ska tänka på dig och skickar över stora KRAMAR!!!   

Förresten, jag har ju glömt berätta för er att jag fått svar på arbetstestet av mitt . Doktorn ringde häromdagen och meddelade att jag har ett helt normalt hjärta. Inga problem alls. Trodde ju iofs inte det heller, men är såklart ändå jätteglad över att få det på pränt. 

Och ni skiner   åxå. Vilken dag. Underbart!