Livets resa - på mitt sätt!

Inlägg publicerade under kategorin Viktresan

Av Annci Hultström - 12 november 2010 10:05

God morgon världen!


Idag häller regnet ner, men vad gör det - jag ska till Uuuuuuuullareeeeeeed!

Och sovit gott har jag gjort åxå. Men när jag vaknade hade jag så ont i mina händer. Kunde knappt böja fingrarna. Svullen som en julgris. Tog på mig ringen som satt som ett skruvstäd. Så upp på vågen. Den visade +1,5 sedan igårkväll. Ni anar inte vad less jag är på detta nu. Ska prata med läkaren om det på återbesöket. Kan inte han göra något ska jag boka en tid hos husläkaren. Måste få svar på det här nu. Blä! Skit! Usch! Aj! Har tagit en tablett och kissar nu som en kamel. 4 gånger på drygt 3 timmar. Måste gå snart igen. Tack och lov hjälper de i alla fall. Men så kan jag inte hålla på, äta tabletter i tid och otid.


Mätte mig på årsdagen förresten. Här kommer dom i en jämförelsetabell:


 Mått 19/10 - flytstartMått Årsdagen
Vad4839,5
Knä4940
Lår8462
Höft135105
Midja12390
Revben10786
Byst11993
Hals3932,5
Överarm4330,5
   

Här har jag skrivit in hur mycket varje mätplats tappat + totalen: 

   
Vad-8,5 
Knä-9 
Lår-22 
Höft-30 
Midja-33 
Revben-21 
Byst-26 
Hals-6,5 
Överarm-12,5 
 TOTALT: -168,5 

Heeeeeeeeeeeelt sjukt. Trodde inte låret tappat så mycket. Wow! Och halsen. Det är mycket i förhållande till ursprunget. Inte konstigt att mina halsband blitt för långa (eller kanske mer lagom). Lovely!


Provade f.ö mina gamla skidkläder igår. Måste ju veta status om det ska köpas nytt i helgen eller ej. Och de var åt skogen för stora. Byxorna funkade väl, men jackan var som ett hav. Nuvarande köpte jag för c:a 13 år sedan, så det var väl om inte annat på tiden att köpa nytt. Och nu har jag ju ytterligare ett skäl till att verkligen göra det. Hoppas bara att de har några bra nu. Ska åxå försöka hitta ett fleeceunderställ. Ett sånt second layer. Finns det för vuxna tro?


Nä, nu kallar damernas på mig. Näsan måste pudras. Men som vanligt - vi hörs igen! Ha en bra dag tills dess!


p.s En stor PUSS & KRAM till finaste, bästaste, goaste Totte idag. Kändes som du behövde det!

Av Annci Hultström - 10 november 2010 14:45

Så, då var årskavalkaderna avklarade... nu till vardagen.


Vägardag idag. Så här såg det ut:


Nuvarande vikt: 78,7 kg

Skillnad: -0,7 kg

Total viktnedgång från start: 44,4 kg


W är hemma med H idag åxå. Hon klagade enormt över ett ont öra igårkväll. Men tillslut somnade hon. Dock vaknade hon igen efter en timme och grät för att det gjorde så ont. Så det blev dorren idag. En buktande röd trumhinna hittades. Men penicillin behövdes inte. Så näsdroppar & alvedon får bli räddningen. Lutar dock åt dagis i morgon igen.


Måste berätta en rolig sak som hände när vi var på Gotland. Jag skulle prova Tottes vinter-mamma-jacka. När jag stod där och fipplade med dragkedjan (fick inte upp den) så frågar hon mig hur det går. Jag svarade:


"Ja, nu har jag fått in den. Så nu ska jag bara få upp den åxå."


Hon började skratta. Själv var jag inte med på vad jag sagt... men så trillade 10-öringen ner. Då blev det megakul. Tyckte vi.


Nej, nu ska jag göra några knop här innan det är dags att avsluta för dagen. Vi hörs senare. Då ska ni få bilder. Det lovar jag!


Av Annci Hultström - 10 november 2010 14:38

Här kommer del 2 i berättelsen om mitt liv. Tänkte försöka få fram hur operationen har påverkat mig mer konkret/fysiskt.

 

MAT   

Jag kan äta i princip allt. Märker dock att jag kan äta mycket mindre om det är fetare mat. Kyckling, fisk å skaldjur - med ris el. potatis - går bäst. Pasta ger automatiskt mindre intag.

 

Äter jag ute hymlar jag inte med open, utan säger som det är och ber om en halv portion. Och inte en enda gång har jag stött på patrull. Priset blir dock inte det halva, men det gör inget... bara inte maten måste slängas. Äter vi på donken så tar jag antingen en kycklingwrap eller ett happy meal (nuggets + sallad eller några få pommes)(till W´s glädje = två leksaker). Att gå på t.ex Sibylla känner jag är svårare. Valen är inte lika många och det finns inget tillräckligt litet. Så sånna ställen är ingen favvis längre. Stark mat däremot, det är gott och funkar klockers. Så resan till Thailand var inga problem alls.

 

Köper jag en dagens lunch räcker den minst 2 dagar. Det är bra.

 

DUMPING

Har dumpat ibland, men inte så ofta som jag trodde jag skulle göra. Kräkts har jag inte gjort en enda gång, inte ens mått illa. Eller jo, en gång mådde jag illa... men då hade jag druckit en faslig massa vin och glömt att äta - så när jag väl åt blev det nog lite tokigt i kroppen. Somnade f.ö som en klubbad efter att illamåendet gått över.


Dumpar jag så börjar det som skakningar och hjärtklappning. Sedan blir jag sjuuuukt trött. Då finns ingen annan utväg än att sova. Ni förstår att jag passar mig från att dumpa va?


  

 

GODIS/SNACKS/KAFFEBRÖD   

Den största skillnaden när det gäller godis/snacks är att jag numera unnar mig något gott varje helg - INTE varje dag (som det kunde vara - då - förut).

 

Fredagar blir det oftast popcorn eller salta pinnar (ni vet - fredagsmys med familjen). Det går helt problemfritt. Chips & ostbågar går åxå bra, men jag undviker det p.g.a. fett/kalorier. Jag var ju en riktig ostbågoman förut, men det är inte alls lika gott numera.

 

Lördagar blir det oftast lördagsgodis. Men det handlar inte längre om några halvkilon, utan endast några bitar. Det går bra men jag tycker mig märka att jag alltid blir trött. Så det är väl en typ av dumping antar jag. Men jag mår inte dåligt eller så. Har ändrat "gilla-område" - äter helst hårda godisar som bumlingar eller mumrikar (mmmm....). 

 

Äter jag kaffebröd/efterrätt, väljer jag något litet. Eller möjligen 2 halvor. That´s it. Eller ja, är det är lååååång middag eller så, så kan jag kanske ta två småbitar.

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag lärt mig leva som man ska - unna sig lite då & då.

 

  

 

ALKOHOL, DRYCK   

Jag kan dricka en hel del vin (har fått i mig en flaska på en kväll) utan några som helst problem... har inte ens känt mig bakis. Däremot funkar inte öl. Tycker det är gott fortfarande, men kolsyra överlag funkar inte alls. Men en drink med lite fruksoda eller så funkar bra. Och mousserande (asti) går åxå bra. Öl är ju lite "tyngre" och med mer kolsyra, så det är väl därför. Ren sprit (läs: nubbe) har jag inte provat. Vill inte, törs inte, tycker inte om. Då är det dumt att offra kalorier på det oavsett.  

 

Jag drack ju väldigt mycket cola light förut, men nu har jag druckit max 2 x 33 cl sedan open. Går inget vidare det heller. Kranvatten tycker jag inte är gott längre, kan dricka det (i början gick det inte alls, fick halsbränna), men det blir nåt skumt i magen (psykiskt?). Flaskvatten går bra, men det vägrar jag betala pengar för. Så jag dricker mycket Fun Light-saft (Appear... mmmmm) och Ica´s fläderlight-saft. Men bara lätt utspädd så att det blir en aning smak. Det funkar kanon. Mjölk går jättebra. Fil/youghurt har jag aldrig gillat så mycket... men det går i nödfall. Juice funkar åxå bra, helst ananas.  


     

 

VIKTEN

Jag går skapligt konstant ner, men har även såklart stått still + gått upp någon vecka. Men det får man ju räkna med oavsett viktnedgångsmetod. Till dags dato har jag gått ner 44,5 kg.

 

KLÄDER

Oj, vad enkel den biten har blivit. Jag kan numera gå in i vilken affär som helst och handla. Jag drar 44-46 nertill och 40-42 upptill, mot 54-56/50-54 innan. Enda nackdelen - det blir dyrt  . Så jag tackar för att loppis/second hand/rea/Ullared finns.


Känner åxå att jag hittat mig själv rätt ok. Det är den lite... ja, ska man kalla den rockigare stilen?! Inte det "söta". Som här, detta jag bäst i:

    


TRÄNING

Att komma igång med träningen har varit det svåraste hindret att komma över. Den absolut största omställningen. Och det har ännu inte blivit en helt självklar del i livet. Men jag tror jag är på god väg i alla fall. För nu tränar jag 3-4 gånger varje vecka och gillar det. Det är danspass, boxningspass och löpning som hägrar. Har även testat yoga och core. Gillade inte det, men måste ge det en till chans känner jag.


OMGIVNINGEN

Ja, där är jag "speachless". Jag har fått så mycket stöd, support och pepping så det är inte klokt. Både irl och via bloggens kommentarer. Ni har burit mig! För det tackar jag innerligt! Den där festen kommer, det är ett löfte. Frågan är bara när/var...


Vid en sån här stor förändring är det lätt att tappa sig själv, men jag hoppas/tror inte att jag gjort det. Känner mig som samma person som innan - fast en uppgraderad version. En person som numera trivs med livet. 


Om det är skälet till att jag förlorat en vän på vägen vet jag inte. Men hursomhelst - trots att det är väldigt trist så är det ändå helt ärligt klart värt det.



Det var lite om mitt liv. Nu. Hoppas ni orkat läsa och funnit det intressant. Har ni några frågor är det bara att hojta till.

Av Annci Hultström - 10 november 2010 08:58

Ja, då har det gått ett år sedan jag tog det avgörande steget mot ett nytt liv. Ett helt år sedan jag i detta nu kom till uppvaket, färdigopererad. Var tog det vägen?!


Mycket har hänt och jag tänkte sammanfatta mina tankar å känslor över det år som har gått. Förbered er på en kavalkad av bilder längs vägen och långa & många ord som speglar lycka!!


Börjar med bakgrunden, hur jag kom dit jag är idag.


När funderingarna om operation kom till mig var jag först tveksam, tyckte att det verkade vara en genväg. Men ju mer jag läste desto mer kände jag att det faktiskt ligger massor med arbete bakom och att det nog skulle vara min räddning, ett sätt att få slut på 18 års viktkamp.


      


Så en dag i oktober -08 mötte jag en f.d arbetskamrat. Hon sa hej, men jag kände inte igen henne. Hon var 70 kg fattigare... en ny människa som såg så grymt välmående ut. Vi pratade om det en stund och jag fick många svar på frågorna jag hade (Tack, Pyret :-)). Då bestämde jag mig och i november 2008 kontaktade jag min husläkare. Han hade följt mina många (misslyckade??) försök och skrev mer än gärna en remiss.


En månad senare (i december 2008) fick jag ett remissvar från Danderyd. Där stod att jag skulle bli kallad på infomöte i september 2009 - 9 månader senare. En hel graviditet i tid. Eftersom det är hur länge som helst kontaktade jag vårdgarantin och blev snabbt omremitterad till S:t Görans sjukhus. Då gick det snabbt. Jag fick hemskickat en remiss till lab för provtagning och en läkartid i mitten av mars -09. Men innan det var dags hann jag bli gravid och avbokade tiden. Tyvärr fick jag missfall (även om jag i dag tror att det fanns en mening med det) och jag fick börja om. Men eftersom jag redan varit i kontakt med vårdgarantin så gick det snabbt även denna gång. Min läkare skickade remissen igen, men direkt till S:t Göran istället och jag blev kallad på infomöte i juni. 


I augusti -09 träffade jag medicinläkare och dietist för ett första utlåtande. När jag blev godkänd där fick jag träffa kirurgen. Även han gav klartecken. Jag ansågs vara en lämplig kandidat *glad*.


   


Nu var det bara att vänta på optid. Eftersom jag sökt till komvux för hösten -09 och högskola med start januari -10 ville jag har gjort open efter 6 november - men före januri. Så i slutet av september ringde jag op-bokningen och frågade om det var möjligt? Jodå, det skulle gå att ordna. När ville jag opas? Det stod alltså till mig att bestämma datum. Vilket lyx. Jag valde den första tisdagen efter att jag pluggat klart på komvux, 10 november. Läs här vad jag skrev i bloggen den dagen.


  


Tiden som följde efter var ett lyckorus, men stundvis med djupa dalar. Vissa dagar tvivlade jag verkligen på om jag skulle genomföra detta... för Wilmas skull. För dö skulle jag ju göra med min otur. Trodde jag. Nä, jag skulle nog kunna klara det själv istället. Men upp ur dalarna kom jag och på opdagens morgon var jag helt lugn (hade skrivit brev till Wilma, Henrik å några andra nära och kära - utifall att). Henrik följde mig in och när vi skildes åt var jag säker på att vi skulle ses igen.


 


När jag gick genom de ödelagda korridorerna den tidiga morgonen (skrevs in kl. 06:30) var det många goda tankar som gick genom huvudet på mig. Jag kunde inte fort nog bli opad kände jag.


Här finns min op-berättelse för den som vill läsa. Och här finns de sista inläggen innan op + några inlägg från sjukhuset och här går det att läsa fler inlägg från sjukhusperioden.

 


Väl hemma började jag introduktionen av mitt nya liv... flytande föda (soppor m.m.), puréekost och motion. Jag förstår faktiskt varför man är sjukskriven så länge som man är. Det är ett evigt ätande i början. Hade inte hunnit jobba helt enkelt. För maten ska ju ätas såååå långsamt och varannan timme. Så hela dagarna kretsade bara kring mat. Men med tiden minskade antalet mål och livet kunde ta form på ett annat sätt. Med det kom jag igång och rörde mig mer och mer. Efter 10 dagar (20 november) var det dags för sista anti-blodpropp-sprutan (skönt & Tack pappa för hjälpen :-)) - åt även mitt första mål mat den dagen (köttbullar med mos, sås & lingonsylt).


Och 2 veckor efter op (24 november) togs agrafferna bort.


Sen har det rullat på, stadigt neråt.


Läs nästa inlägg för en sammanfattning av mitt nya liv!

Av Annci Hultström - 9 november 2010 10:17

Hej på er!


Idag bryter jag mot lagen... Jag har lämnat hemmet! Ja, för det är väl olagligt att gå ut i sånt här väder? Eller? Fy... storm och snöblandat regn. Ingen hit alls. Blä!!


Wilma är hemma idag med, men med H då som ni förstår. Hon sov sig igenom min dusch och hårfönande. Det är ett tecken på att hon behövde det. Har inte fått något livstecken ännu idag, så frågan är hur länge de sov?!


Idag blir det en kort dag här på jobbet. Kl 14 drar jag för att åka in till stan. Ska på seminarium hos vår växelleverantör. De ska släppa en ny version som jag ska spana in. Hoppas den är nåt att ha... Iofs för den vara bra, för sämre än nuvarande går det bara inte att skapa. Eller, alltså... den är bra. Men långt ifrån så bra som sin föregångare MD110 OWS. Ja, det visar sig. Hoppas bara inte att det blir världens oväder. Jobbigt med parkering i stan då.


Nu ringde de hemifrån. W hade blivit skit förbannad över att jag inte var hemma när hon vaknade (kl. 9). Så ett utbrott på 40 minuter fick H som start på dagen. Nice. Eller inte. Nu var hon dock glad igen.


Utlovade ju bilder från helgen. Ska försöka få till det idag (tar ju sån tid att ladda upp bilder). Om jag hinner. Om inte - håll ut, det kommer.


Nä, nu måste jag gå på damernas och pudra snoken. Men vi hörs igen. Senare.


p.s Dagens vikt utgår idag. Väntar med det tills i morgon, på 1-årsdagen.

Av Annci Hultström - 3 november 2010 12:57

Lyckades tina upp lite under lunchen. Åt pasta med skinka, ärtor & ostsås idag. Gott. Och varmt. Hade även satt igång en värmefläkt i fikarummet. Precis bakom ryggen. Och nu dricker jag en kopp kaffe. Känner att dagen kommer att fortsätta så. Med varm dryck. Fattar inte vad det är. I omgångar fryser jag så. När det var så sist hoppades jag ju att det betydde att jag tappade vikt. Men nä, inte så mycket att det borde vara ett symtom. Kanske har det med mensen att göra?! Måste reflektera på det nästa gång. Påminn mig gärna.


Förresten, igår kväll ringde svärmor och pratade med H. Efter en stund frågade han mig hur mycket jag har kvar att gå ner och återgick sedan till samtalet. När han var klar frågade jag varför han undrade det. Jo, då hade svärmor frågat hur det gick för mig. Hur mycket jag gått ner och hur mycket det är kvar. Sen hade hon sagt att jag bara blir snyggare och snyggare för varje gång vi ses. Kul att höra!!! Framförallt när jag själv känner hur fantastiskt det är, hur glad jag är över det här. Snart är det 1 år sedan. Den 10 november. Då ska jag lägga upp en 1-årsreflektion. Hur jag upplevt detta första år. Jag lovar att det blir en positiv läsning.


Nu ska jag fortsätta här. Kanske hämta en kopp thé först (kaffet är slut och hjälpte föga).


Ha en fortsatt bra dag, vi hörs ikväll när jag äntrat soffan.

Av Annci Hultström - 2 november 2010 09:31

God morgon (middag??)!!


Igår var jag ju till käftis med W. Hon hade så fina tänder så. De satt där de skulle och antalet var åxå rätt. Hon hade dock lite tandsten, men det sa hon inte berodde på dåligt skötta tänder utan sånt är ärftlig. Och jag har en del tandsten (trots att jag varken dricker kaffe eller röker, endast thé ibland). Så det kändes ok ändå.


Efter det åkte vi direkt till Uppsala och hälsade på pappa på sjukhuset. Ville åka dit, han var orolig och en operation är ändå en operation. Sanna (med pojkvän) var där åxå. Var kvar en timme, sen var vi tvugna att åka. W måste hem å sova. Hon slocknade som en klubbad i bilen. Tur var väl det för hon var inte i säng förrän kring 9. Har inte fått någon rapport från H än om hon var på dåligt humör.


Det blev, som ni förstår, ingen träning igår. Och jag tror baske mig inte att jag får till det idag heller. Ska göra mitt bästa, men huvudsaken är att hinna med sånt som måste hinnas innan vi drar på torsdag. Allt måste vara klart i morgonkväll, eftersom vi drar direkt på efter jobbet på torsdag.


Jaha, dagens vikt då...


Nuvarande vikt: 79,4 kg

Skillnad: +0,3 kg

Total viktnedgång från start: 43,7 kg


Upp alltså. Men som jag skrev igår, känner mig som en flodhäst (dock inte lika förblödningsbenägen idag). De väger ju en del. Så förhoppningsvis har det runnit av mig med råge till nästa vecka.


Mitt mål är ju att få BMI som säger "bara" övervikt till återbesöket. Då måste jag ner till 77,6. 2 kg till 24 november alltså. Det fixar jag. Absolut. Kämpa!!


Idag ska W bli hämtad tidigare på dagis. Det är Johns farmor som är gullig och hämtar de båda. Sen vankas det pannkakor där. Själv tänkte jag passa på att  först laga en nagel som pajjade under pumpaskärandet häromdagen, sen handla ett par saker. Därefter bär det av hem för ros-produktion. Ska ju göra tårta på fredag och tänkte att det kan vara skönt att rosorna är klara. De tar sån tid annars för mig som inte är så van. Ska även börja packa så smått och tvätta lite. Ja, fullt upp helt enkelt.


Nä, nu ska jag sätta fart med lite saker här. Önskar er alla en toppenfin dag.

Av Annci Hultström - 1 november 2010 13:16

Den Rosa bloggen är borta och ersatt med den gråa höstiga. Tänkte att jag skulle ha gjort en ny layout, men hinner inte det just nu. En annan dag kanske.


Jag har ju glömt berätta... Jag är numera en lyftbar kvinna. Henrik tog upp mig i  famnen en dag och bar in mig i vardagsrummet. Till Wilmas stora glädje. Sist han gjorde det var när vi gifte oss. Då vägde jag 15 kg mer. Behöver jag säga att det gick liiiite lättare den här gången? Då skulle han iofs baxa in mig genom en dörr som ville slå igen hela tiden. Och jag var klädd i brudklänning med stålställning. som f.ö var fylld med ett kilo ris åxå. Önskar det fanns på film, för som vi höll på. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Det gjorde ju inte hans bärande lättare kan jag tänka mig. Men som sagt, nu är jag lyftbar. Riktigt trevlig känsla!!


Ringde till min mamma på lunchen. Hon skrevs ut igår och mår mycket bättre. Hon är såklart trött och sliten. Men det är väl inte så konstigt efter att ha haft magsjuka i 2 veckor. Ja, det var det läkarna kom fram till efter att inte ha hittat ett enda dugg på ALLA prover som tagits. Blev hon sämre igen skulle de göra en rektoskopi m.m Så nu håller vi tummarna för att det går åt rätt håll.


Shit, vad trött jag är just i detta nu. Ögonen åker igen stundvis. Måste rycka upp mig. En kopp kaffe kanske?

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

LilySlim Weight loss tickers

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ mig


Skapa flashcards