Direktlänk till inlägg 8 februari 2010
Såg den serien när den gick förut... och idag var det ett uppföljningsprogram.
Jag fattar inte varför jag prompt ska se på den typen av program, för jag mår fysiskt illa av det... det knyter sig i magen å jag blir så ledsen.
Jag inser då åxå hur lyckligt lottad jag ändå är... jag och de mina har inga farliga sjukdomar, jag får mat varje dag och tak över huvudet, jag har goda vänner och kläder som värmer... de enda problem jag egentligen har är bara av lyxmodell och trots det klagar jag ibland. Jag borde skämmas!!
När jag beslutade mig för att bli barnmorska var det för att få vara med när liv kommer till. Men på vägen har jag ibland fått en ny känsla, känslan av att hjälpa på ett annat sätt. Hjälpa de som har det svårt eller är sjuka. Det var framförallt efter mina dagar på sjukhuset som detta föddes... jag uppskattade den omvårdnad jag fick så pass mycket att jag själv ville bli en av dom.
Så var min väg bär - det vete 17.
Nu ska jag äta kvälls-mellanmål.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|