Oj, oj... många tårar blev det. Under hela vigseln. Men kulmen var väl ändå vid löftena. När kronprinsessans röst stockade sig och prinsens tårar trillade ner för kinderna... oj, oj!!

Sekunder efter det kom Wilma & Henrik hem (de hade handlat lite). Wilma utbrast: "Men mamma, håller du på att gråta?". Det gick ju inte direkt att prata bort, när man sitter där rödögd... och med plaskblöta kinder. Var bara att förklarar att jag inte är ledsen, utan att jag är glad. Och att det är för att det är så fint. Hon förstod :-).

Nu när jag ser kortegen är jag glad att jag valde att stanna hemma. Ser ut som att man skulle ha stått sen i morse för att så nåt i överhuvudtaget.

När de klivit på slupen ska vi nog ta och äta lite mat. Thai-rester från igår. Sen är det bara att bänka sig igen. Jag är verkligen en sucker för bröllop. Bara att erkänna!!

Efter några timmars shopping och lunch i Kista så sitter sedan 45 minuter framför TV:n. Och här blir jag kvar. Förmodligen så länge att Henrik för säkerhetsskull  har köpt en lååååååång antennkabel idag. Detta för att koppla in vår lilla TV i sovrummet.

Hade ju planer på att åka in till stan och ta del av festligheterna. Men jag har sovit som en ruuuuuuuuuuumpa i natt och har fått jobbig hosta (gör ont i bröstet). Så TV:n får duga som alternativ.

Jag sitter även idag med tårar i ögonen. Oh My... så mäktigt, pampigt och vackert det är. Och värre lär det väl bli.

Nu kom Daniel över Borggården. Ja... härligt!

Nej, nu ska jag koncentrera mig. Hörs senare, när jag tar paus.