... tungt just nu. Försöker intala mig själv att det är småpotatis, jämfört med hur andra har det, men allt är ju relativt. Därför går den intalningen inget vidare...

Natten till torsdag vaknade jag flera gånger pga smärta, så på morgonen drog jag till DS. Igen. Väl där fick jag det bästa bemötande hittills (och inga köer). Först en at-läkare och därefter en överläkare. Det slutade med en ny röntgen av hela underbenet. Som inte visade på nåt mer brott. Så slutsatsen blev: "Det gör ont". Vilket gav min självbild en törn. Trodde jag hade en hög smärttröskel. Men tydligen inte.

Lite fler smärtstillande fick jag med mig, men bara för de riktigt jävliga stunderna. Övrig tid gäller nu alvedon + Naproxen. Och sjukgymnastik. Som kräver remiss. Som jag inte fick nån. Och därför väntar jag nu samtal från läkaren. Vilket år som helst.

Nåja. Status nu då? Ja... lite bättre, men trappor går sådär. Och haltar gör jag. Såklart. Sedan märker jag att sträcka ut foten går inte. Alltså, det är inte så att det är för smärtsamt, utan helt enkelt att foten inte svarar på det kommandot. Det kopplar liksom inte. Beror väl troligtvis på de två ledband som de förmodar är av.

Förmodar ja. Eftersom jag inte är Zlatan ger man ju blanka den i mjukdelarna. De hittat tillbaks till varandra. I sinom tid. Så tålamod, Annci. Tålamod.

Om vi nu bortser från foten för ett ögonblick, hur är det då? Ja, då är det förkylt, hostigt (har varit vaken sen kl 5 och hostat) och pannknackigt. Igår hade jag strax under 38 i feber. Nu vet jag inte.

Är jag då ensam i mitt elände? Nä, sörrni. Jag har maken med mig. Fast han är snäppet sjukare eftersom hans feber ligger på aningen över 38.

Och detta mitt i renoveringshetsen. Ja, det är ju inte vi som gör själva målandet. Men packa ner, packa upp och flytta saker från rum till rum - för att de ska kunna utföra det som utföras skall - är det vi som gör. Och med två sjuka, varav en lytt... ja, då känns det lite tyngre än det skulle ha gjort annars.

Hur blir det då? Tja, svårt att säga. Det är bara vardagsrummet som är klart. Och det blev ju... vitt. Men såklart fint. Ännu finare blir det med lite nya möbler så småningom. Den shoppingen skulle skett igår, men det gick ju inte med två sjuka. Varav en lytt. Så de gamla möblerna får haka på nån helg till. Tyvärr.

I morrn färdigställer de hallen och påbörjar köket. På tisdag färdigställer de köket och påbörjar kontoret. Det bör då vara klart onsdag, vilket betyder att vi kan börja återgå till det normala. Men med bättre ordning, för rackarns vad vi ska rensa.

Nä, nu börjar handen som håller telefonen att domna. Så jag ger upp för nu och önskar en härlig söndag. En söndag då jag egentligen skulle ha sprungit Hässelbyloppet. Det kommer jag alltså inte att göra. Så ni vet.